Häcken - DIF 0-1

Det var så vackert. Rambergsvallen var till och med vacker ikväll. DIF spelade med hjärta idag och äntligen, äääntligen hade vi lite flyt.

Andreas Drugge sprang som en gud och gjorde till och med så att Teddy Lucic fick byta i halvtid (ok, han var skadad men för mig sprang Drugge sönder honom).

Kristoffer Wiktorsson - var kommer den killen från? Herregud, med den killen som vänsterback kommer ju ingen passera.

Markus Karlsson som vänsterytter var ett smart drag. Mackan sprang som om orken aldrig skulle ta slut och framspelningen till Drugges mål var underbar.

Henrik Berger - när Häcken under några stunder fick grepp så gick hans små trummpinnar till ben som det värsta solot och gav dem ingen ro överhuvudtaget.

De sista 25 minuterna var inte nyttiga för mina nerver. Madde sa att jag skrek som en tonårsstinn tok som var i målbrottet. Händerna skadade och jag glömde nog andas en liten stund också. Men äntligen spelade DIF smart, höll i bollen, skapade inkast och hörnor på Häckens planhalva och vann tid. Så skönt att se!

Men det höll och att Sylvia lyckades kvittera i 96:e minuten i sin match mot Ljungskile orkar jag inte ens bli sur över.

Vi vann över Häcken, visade en sån grym vilja och nu jäklar är vi med igen.