Svensk avundsjuka

Jag gillar Stefan Holm hårt. Har sett flera av hans träningar live när vi en gång i tiden huserade i samma klubb, Kils AIK. Ja, jag lirade med boll och han gjorde sitt, men ändå. Ibland tränade han samtidigt och det var nästan en overklig känsla när man såg den lilla mannen hoppa jämfota över häckar som jag nästan kunde gå raklång under. Då är jag ändå 183 cm i strumplästen.

Men igår vann inte Holm. Det gjorde Donald Tomas, höjdhopparen från Bahamas som först för 18 månader sen gjorde sitt första riktiga höjdhopp. Killen har inte ens riktiga höjdhopparskor och verkar mest hoppa på det sätt han känner är bäst för honom.

Detta tål inte Jonny Holm, Stefans pappa. Så här säger han:

- Han är en jävla pajas

- För mig är det en skandal att en flaxhoppare kan vinna VM. Du ser ju själv hur han hoppar. Det är inte vackert att se.

- Han är en fara för höjdhoppets framtid. Thomas skrämmer bort ungdomar från att vilja hoppa höjd.

Jag ställer mig undrande till Jonnys uttalande. Heter det inte höjdhopp? Eller har de döpt om det till springasnyggtochhoppaöverribbangraciösthopp?

Skrämma bort ungdomar? När jag såg killen så tror jag massor av ungdomar världen över blev inspirerade och tänkte att om han kan lära sig så snabbt så kan jag det också.

Höjdhopp är ju också en av de idrotter som allra tydligast utvecklats genom nya stilar och tekniker genom åren. Saxning, dykstil och Western Roll har ju alla fört höjdhopparna till högre höjder.

Nej, jag skulle vilja sett Jonny Holm stå där och på sin breda Värmländska säga:

- Vilken kille! Jag blev otroligt imponerad att han hoppade så högt med tanke på sin korta erfarenhet. Jag filmade faktiskt alla hans hopp och nu ska jag och Stefan sätta oss och titta vad vi kan lära och kanske få inspiration till nya träningsmetoder hemma på Sannerudsvallen i Kil.